Jag är gift med en långtradarchaufför sedan 25 år tillbaka. Vi har 3 pojkar som är 17, 19 och 22 år.
Den äldsta pojken är långtradarchaufför. De andra utbildar sig till annat, den yngsta ska bli POLIS!! Hm.. väl valt yrke med tanke på vad vi tre andra sysslar med. Nåja, huvudsaken är att de utbildar sig till vad de vill bli.
Mitt stora intresse förutom lastbilar, tunga fordon överlag, är mina älskade hundar, tre stycken nakenfisar som älskar att åka lastbil. Då jag har hämtat tradarn hos ägaren har de fått åka med och då ligger de på sängen och kikar ut. Jag skulle vilja ta med dem på resorna men det går inte.
Jag kör långtradare, 25,25 m, och har gjort det de senaste 10 åren.
Jag har jobbat på lite olika ställen, bland annat som chaufför på en karosserifabrik, bara nya bilar och olika märken. Det var riktigt roligt!
Jag har kört åt Transpoint ett par år, styckegods, löscontainers. I värsta fall kunde man på nätterna få byta container 6 gånger.
Jag körde åt ett riktigt skitbolag i 3 år, ett riktigt rövarbolag. De betalade inte ut avtalsenliga löner, brydde sig fullständigt skit i chaufförerna. De gapade och skrek åt folk så fy vale att man var där i nästan 3 år! Det som gjorde att man orkade var andan mellan chaffisarna. Många är mina goda vänner än fast vi inte träffas så ofta.
Jag körde Hilding Anders sängar från Närpesfabriken där jag lastade allt själv. Det var inget som låg på pallar. Allt var läst och skulle stuvas från golv till tak. Det är ju inte så lätt när man inte har längden på sin sida (160 cm). Men med stege och ett rännande upp och ned på den så fick man det nog fixat. Det var väldigt slitigt för kroppen, tungt och skitigt! Jag hade ca 20 ställen varje gång, ca 100 – 120 kubik sängar, uäck. Det tog 2 dagar att dela ut ända ner till Helsingfors men som tur var fattade jag att det var dags att sluta där innan min kropp sa upp kontraktet.
Vi körde för det mesta olagligt på den firman. Jag satt alltid och var rädd att möta poliserna och det finns inget värre då man vet att man inte har rent mjöl i påsen. Jag fick mina 2 första böter där. Jag hade inte haft några före och har inte haft efter det så nu är man nollad igen.
Jag körde åt denna firma då ett hjullager började brinna på vagnen och ett halvår senare brann hela bilen upp. Den började brinna mitt under en körning så det var bara att köra åt sidan och hoppa ur. Det var övertänt på 2 minuter! Helt otroligt vad en bil brinner fort! Jag kommer aldrig att glömma detta. Datumet och klockslaget sitter fastetsat i minnet, 09.06.2009 kl 14:05. Jag fick ta bussen ner till Helsingfors och ta en annan bil därifrån. Jag fick ingen hjälp från firman, ingen krishjälp, ingenting! Det satt kvar länge, jag kunde inte köra utan att stanna och gå runt hela ekipaget då och då. Det tog tid innan jag kunde köra en hel resa utan att stanna och kolla men nu har det släppt så att jag kan åka iväg utan att sitta med nerverna utanpå.
Nu jobbar jag åt världens underbaraste arbetsgivare. En före detta skolkompis har 2 långtradare, varav en går för DHL och den jag kör går mest inrikes här i Finland. Jag kör allt möjligt, mest byggnadsmaterial, pappersrullar från pappersfabrikerna, ja i princip allt möjligt utom matvaror! Jag har snart jobbat med denna firma i 1 år och det kommer jag nog att fortsätta med så länge jag kan. Om man hämtar fordonet hemma hos honom så kommer hans mamma ut. Hon bor i grannhuset, ropar att ”kom in på kaffe så får vi se dig”. Hon är 80+ och är en helt underbar kvinna.
Han skruvar och fixar med bilen och släpet, kollar däck och donar så då man åker iväg så är man väldigt trygg och vet att allt är OK. Jag kollar noga igenom hela ekipaget innan jag åker så att allt inte vilar på honom.Denna firma gick från Scania till Volvo och det är ju jag jättenöjd med. Jag är ett stort Volvo freak! Volvo passar bra åt korta människor och sedan måste man ju bara få retas med Scaniatokarna!
Jag håller på och plockar CAP dagarna, har 3/5. F-n vet om vi kommer att behöva dem sen.
Jag har truckkort och Adr. Jag tycker väldigt mycket om att köra olika truckar förutom de som är midjestyrda, jag kommer banne mig inte överens med dem!
Åt denna firma som jag jobbar åt nu är jag ute hela veckorna från måndag morgon till fredag kväll, ligger i bilen, det är jättemysigt!
Fördelarna med att vara ute hela veckorna är att man är i det hela tiden. Man är färdigt uppe i varv så att säga så det är bara att fortsätta. Om sedan körtider och sådant tillåter så kan man köra ända fram till lossningsstället och får sova lite längre på morgonen.
Det mest negativa är att man inte hittar duschar på servicestationerna. Det har blivit bättre i detta avlånga land men finns inte inne i landet. Finnarna tvättar sig inte så ofta som vi svenskar. Om man blir kissnödig stannar man på någon parkering och sticker iväg ut men man ska inte ha på sig reflexjackan om det är mörkt för då lyser det som kattögon och då kan någon finne stanna och fråga vad man gör. Ska man stanna på någon servicestation över natten så behöver man leta plats åt sig ganska tidigt annars kan det vara fullt om man kommer sent på kvällen och det är inte säkert att man hittar ett bra ställe.
Jag började köra lastbil för att jag har haft det som dröm från det att jag var liten. Grannen hade grusbilar, Scania Varis, som jag som 5-åring fick åka med så det var där jag fick blodad tand.
Jag tog lastbilskortet som 32-åring och E-kortet som 34-åring. Jag gick förarutbildningen som anordnades på kvällstid och jobbade på dagarna. Det blev att hämta ungarna från dagis, hem med snabba ryck, laga mat, skaffa barnvakt (gubben körde på nätterna så han var inte hemma) iväg på skolning. Det var ett jobbigt år som jag inte ångrar.
Jag tycker att som tjej är det väldigt kul att komma till sådana ställen där det är väldigt mansdominerat. Ibland känns det besvärligt att de bara står och glor och kommenterar jobbet man gör men till sist försvinner de med svansen mellan benen då de ser att man klarar av jobbet. Flera har kommit fram till bilen och sagt att det är sällsynt med kvinnor med såå stora ekipage. I Finland finns det tyvärr inte så många tjejer som kör 25,25. Man ser klart och tydligt på finngubbarna om det är uppskattat att kvinnor kör eller om de tycker att man helst ska stå vid spisen. Man märker bra av föraktet. Det kan förstöra en hel arbetsdag men då finns det ställen där man är den viktigaste personen som finns. Man uppskattas och beröms och de vet inte hur väl de vill, nästan så att man inte behöver göra något alls. Gentlemännen kommer fram i dem men jag brukar säga att detta är mitt jobb som jag ska utföra på ett säkert sätt för det är inte alltid de förstår hur remmar ska spännas och hur godset skall lossas och andra småsaker. Man måste säga det så att inte herrarna tar illa upp..
Klart att det finns sådana ställen som man bara hatar att åka till och sådana ställen som man bara älskar att komma till där de är glada att se en och pratar, skrattar och skojar. De flesta ställen är bra som tur är.
Jag älskar mitt jobb och kan inte tänka mig att göra något annat. Jag har för mycket diesel i blodet och blir hemskt rastlös om jag är tvungen att gå hemma. Jag är en galen arbetsnarkoman som har varit sjukskriven p.g.a. utbrändhet och önskar ingen annan denna plåga. Jag jobbade 75 h/vecka i 3 månaders tid och till sist visste man inte var man var, tappade minnet, kom inte ihåg var man hade varit och inte vart man skulle. De 2 sista veckorna innan sjukskrivningen är svarta och jag kommer inte ihåg något. Jag måste ha varit en livsfara för andra och mig själv! Allt har att göra med dagens stressade samhälle. Ingen har några lager längre, allt går på gummihjul och det godset ska fram i rätt tid. Jag är på bättringsvägen och min arbetsgivare Bjarne bara väntar på att jag ska komma tillbaka och jag väntar och längtar efter att få börja jobba igen.
Jag hoppas att du har någon nytta av det jag har skrivit ned här. Det finns massor att skriva om och det tar aldrig slut. Är det något du undrar över är det bara att fråga.
