Vi sitter hemma på kammaren och undrar hur det kommer sig att ungdomar kan bli mördare. Vi gnäller om att ungdomar driver runt på stan och slår sönder och kladdar ner.
Folk är allmänt stressade och irriterade och skyller det mesta på andra.
Varför?

Lösning.

Det finns en lösning på detta. Det är jag övertygad om. Sunt bondförnuft och medmänsklighet.

Men i samma takt som man har avvecklat eller industrialiserat lantbruken, har man omedvetet avskaffat det sunda bondförnuftet.
Pratar man med bönder från förr så märker man att de har i mångt och mycket mer medmänsklighet i sig.
Jag är själv uppväxt på en ”mindre” gård. Vi hade 40 mjölkkor och 6700 höns. Och en dräng.
Jag var med på den tiden då vi körde hö i balar. Vi samlades på morgonen, grannar och kompisar. För att köra hö. Man slet som ett djur hela dagen, sen åkte vi alla och bada i sjön innan det var middag i trädgården. Vi var alla glada och skrattade. Vi var tillsammans. Och vi brydde oss om varandra.
Idag finns det ingen ”lönsamhet” i ett mindre lantbruk.
Detta gör ju att vi söker ”karriär” på egen hand. Alla ska tjäna pengar. Mycket pengar.
Vi går helt upp i våra ”befattningar” och glömmer våra medmänniskor. Och när vi inte har tid att umgås och hjälpa varandra, så skyller vi på allt möjligt. Chefen, samhället, politiker, vägverket, mm. Listan är oändlig.

Våra barn.

Det mest tragiska är väl att vi inte ens har tid med våra barn. De ha blivit mer en statusgrej. De ska vara vackra och välklädda. Men deras sätt mot andra och varandra har inte så stor betydelse. Ungar bråkar och testar gränser hela tiden. Det är ingen nyhet. Men vi som har ansvar för dem, (Föräldrarna) har ju fullt upp med att tjäna pengar så vi kan hålla våra barn uppdaterade med tv-spel, datorer och trendiga kläder, så vi har glömt bort att lystna på dem.
Detta är vårt samhällsproblem.

Jag märkte detta när min familj bodde i Östersund. Min dotter gick då på högstadiet. Hennes kompisar kom hem till oss och där pratade de om alla sina problem. Jag lyssnade, tipsade, tröstade, och hjälpte dem. Det var allt från mobbing till acne. Och de frågade mig hur jag kunde vara så lugn?
De satt ju och berättade sina innersta hemligheter för mig.
Jag förklarade att jag själv har varit ung, och det hjälper inta att brusa upp och skälla och skrika. För när man har gapat färdigt så ser problemet inte annorlunda ut. Man har bara slösat en massa energi på tomt icke problemlösande skrikande.
Många unga har inget förtroende för sina föräldrar och söker sig till varandra i stället. Och det är då det går snett för dem. Barn ska fostras av vuxna inte av varandra. Och definitivt inte skolan eller samhället.
Vi riktar kritiken åt fel håll.

I trafiken.

Sen ska dessa ungdomar ut i trafiken. Det ska gå fort och vara dyrt. Och så går föräldrarna in, och betalar eller borgar för ett lån på en bil som är mer än de klarar av. Varför?
Jo, det är enda sättet att få slut på tjatet. Vi har inte tid eller ork att bråka.
Sen händer det en olycka. Och då skyller vi på vägverket, biltillverkaren eller vad det nu kan bli. För själva gör vi ju inte fel.
Att deras son har skadat eller kanske till och med kört ihjäl nån eller sig själva måste ju bero på nåt annat.
Vi måste sluta att bara bry oss om oss själva. Pengar är så mycket mindre värt än vänskap, förtroende och kärlek.

Glöm,
”Bra karl reder sig själv”
”Ensam är stark”
”Lägg dig inte i mitt, så lägger jag mig inte i ditt”

Ta in
”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir”
”Hjälp en annan i kris och du står inte ensam i din”
”Lyssna, och någon lyssnar”

Och sist men inte minst. Se varandra. Öppna ögonen. Glöm och förlåt. Ta ansvar. Och umgås.

Ha en underbar sommar. Hoppas vi ses på utställningarna. / FlisMia