Jag ställde in gpsen men mest för att hålla koll på tiden jag skulle anlända för där har jag varit så många gånger att jag hittar utan karta.
Väl färdig på Dometic skulle jag vidare till Finspång och lasta på Sapa och dit var jag osäker på vägen för jag har aldrig åkt via Motala till Finspång förut.
Vägen dit var inga problem men väl inne i Finspång körde jag fel i rondellen, så klantigt för jag visste att jag skulle rakt fram men gpsen sa att jag skulle svänga vänster vilket resulterade i att jag hamnade mitt i centrum, jaha vad gör jag nu?
På med varningsblinkers och ut och kolla och jo det går att köra rakt fram visserligen är det lastbilstrafik förbjuden men hellre det så jag kommer härifrån än att stå i vägen som jag gör nu, tänkte jag.
Jag satt mig i bilen och körde och än en gång lyssnade jag på gpsen som sa att jag skulle ta vänster igen.
Ojdå återvändsgränd, backa backa, hm väldigt smalt och bilar på båda sidorna.
Ok jag försöker vilket jag gjorde i ca 10 minuter och under tiden samlades det mer och mer folk, en del arga som undrade vad jag gjorde där och en del tyckte synd om mig och en som försökte hjälpa mig att hålla koll så jag inte skulle köra på någon bil.
Resultatet på min backning blev inge bra så jag och den snälla farbrorn bestämde att vi skulle försöka ta mig framåt på den lilla enkelriktade gatan som fanns in till höger, vi gick och kollade läget och kom fram till att det borde gå om vi kunde få folk att flytta lite bilar vilket dom gjorde snällt.
På slutet av denna väg som ledde upp på torget stod det en blomlåda och en bil parkerad som jag inte riktigt kom förbi men eftersom det nu kändes som hela Finspång gått man ur huse för att titta på den bortgjorda chaffisen som trasslat in sig borde det inte vara några problem att hitta ägaren till bilen trodde jag men så fel jag hade, ägaren var som bortblåst.
Tillslut efter mångas ansträngningar hittades hon och hon var inte glad kan man säga, jag har nog aldrig skämts så mycket.
Bilen borta och jag började smyga framåt men visste att jag skulle flytta den stackars blomlådan en bit med sista hjulen på trailern.
Jag flyttade den bara några centimeter så det gick bättre än jag trodde och vilken lättnad när jag väl stod på vägen som ledde ut ur centrum.
Jag vinkade och försökte tacka alla som hjälpt mig att komma därifrån.
Snacka om samtalsämne lilla Finspång fick den dagen.
Jag bjuder gärna på den men nu tänker jag aldrig mer lyssna på gpsen utan jag tar reda på vägen innan jag åker.
Mvh
Linda Lindblad
