Vem är då jag? Jo, en tjej/kvinna (valfri tolkning) som är uppvuxen med 3 bröder på landet. Nyligen fyllda 47 år och jag har 3 barn, varav 2 bor hemma några år till. Äldste sonen gick i mammas fotspår och är nu 26 år.
Blivande 16-åringen skall även han bli långtradarchaffis, och tar alla chanser att följa med mamma i lastbilen. Tösen vill inte åka med i ett frambygge utan väntar ivrigt på att jag skaffar egen bil och då ska det vara en torpedare. (gärna med sleeper)
Jag började min yrkesbana i Skåne 1986. Hos Helsingborgs åkeri körde jag budbil några månader.
Efter det började jag hos Flyttkåren, där körde jag både flyttbuss och växelflak. Nästa åkeri på tur var Tommy´s Kranbilar. Oj vilka minnen jag har därifrån. Goa gubbar som jag delade omklädningsrum med.
Vadå? De flesta hade ju sett nakna fruntimmer förr. Ett härligt gäng var vi som ställde upp och hjälpte varandra i ur o skur.
Efter det var det dags för Mertz i Malmö, och även där körning med kranbil och på helgerna trailerdragare. Utkörning av VVS-material till byggen och privatpersoner. Under tiden hos Mertz skaffade jag släp-behörigheten och kunde hämta trailers från hamnen under helgerna för omlastning vid terminalen.
Fick goda vänner vid Tullen som jag ofta var ute och dansade med på klubbarna i Malmö med.
Efter några månader med släp-behörigheten fick jag erbjudande om att köra på ”traden”. Började med en 140:a hos en åkare som körde för ACT, blev inte långvarig där. Hoppade istället på körning för annan åkare som körde för NTS och Ferry Master.
Som ni ser var det betydligt lättare att byta jobb då.
Nåväl, fick min ”egen” torpedare och körde halva Sverige runt. Dock för en åkare som ”glömde” att betala ut lönen när några månader gått. Det löste jag genom att hämta ut varor på kortet och återlämna bilen snarast när jag nått ”lönebeloppet”. Hörde aldrig något från denne oseriöse snubbe igen. Som tur var.
Sen var det dags att köra för mitt Ex som då körde för S&U-transport, fick då kontakt med ytterligare en åkare som jag kom att stanna hos tills de yngsta barnen gjorde entré.
Idag, efter att ha gått ”hemma” i mer än 15 år (jobbat på lager och på gatukök och div andra småjobb) fick jag åter chansen att komma ut i ”livet”. Jag har en skada på ryggen som troligtvis är medfödd, en liten extra kota mellan ländrygg och svanskotorna, där nerver fått för sig att lägga sig i kläm och jag gör ”fel”.
Denna skada gjorde mig lätt invalidiserad under åren hemma. Hushållsarbete fungerar än idag inte så bra för mig. MEN när min goda vän Carina Ahlqvist erbjöd mig att arbetsträna hos henne, tog jag chansen och här är jag idag.
Efter att hon i våras(för snart ett år sedan) fått 5 st lastbilsdäck över sig och höger axel så behövde hon någon som kunde köra bilen medan hon vilade upp sig på passagerarsidan.
Det ena ledde till det andra, i somras testade jag på att vikariera på halvtid på det företag jag kör för idag. I samråd med arbetsförmedlingen fick vi till ett lönebidrag. Nu väntar jag bara på att jag ska få gå upp i 75%.
Det är konstigt, när jag sitter i lastbilen och är ute och lossar/lastar så känner jag inte av min rygg. Jag vet att jag tar det försiktigare och har med tiden lärt mig hur jag ska göra för att undvika mer skador.
Men så fort jag kommer hem och börjar med hushållsbestyr… usch, då kommer värken och låsningarna igen, som ett brev på posten.
Det var en del om mig och mitt liv tills nu.
Resten kan vi ta en annan dag.
Kram alla Queens och tänk på att det finns alltid ”någon” som väntar på er!
