För en del är jobbet allt de har, för andra är det bara en källa till inkomst.
Oavsett vilket så delar dessa grupper ofta känslan av att bli ratad på arbetsmarknaden.
Ovissheten om när de får jobb igen, hur räkningar ska kunna betalas och kommer grannen att begära tillbaka den där hundringen som du lånade förra veckan innan du fått ersättning från A-kassan.
Dessa funderingar rör sig i många människors huvuden har jag förstått av de samtal jag haft under veckan.

Lördagen den 1 december kommer en demonstration att genomföras i Göteborg, mer information om syftet till den kan ni läsa om på Facebookevenemanget ”Demonstration mot social dumpning.(offentlig)” sen kan ni själva avgöra om det är något för er att delta i.

Läser med tungt hjärta senaste numret av Tidningen Proffs om hur allt fler åkare tvingas lägga ner på grund av bristande ekonomi i företagen och om kunder som inte kan/vill se problemet med ökade kostnader för åkerierna.
Önsketänkande kommer vi inte långt med, vare sig om vi är företagare eller chaufförer. Det ekonomiska klimatet i Europa hårdnar och jag tvivlar på att vi har sett slutet på detta spektakel ännu.

Att varje vecka möta kollegor som berättar om varsel och uppsägningar tär i hjärtat, och tankarna går till de elever runtom i vårt land som efter sin utbildning till chaufför kanske inte får jobb. Osäkerheten existerar inte bara inom vår bransch, utan i hela samhället i stort.
Frågan är vad vi som individer kan göra åt det?
Det är något som var och en själv måste bestämma.

Så, avslutningsvis, det är inte ofta som jag åker färja med lastbilen men i fredags morse gjorde jag det. Det var en rolig upplevelse. Samtidigt som jag fick en 15 minuters rast så kunde jag njuta av det lilla jag såg av havet/viken. Jag passade på att ta ett kort av det även om utsikten inte var optimal.
Kör nu försiktigt och tänk på att halka inte alltid syns.