Många glada ansikten mötte när vi kom och det blev mycket hej till höger och vänster.
En glädjande sak var att träffa en underbar kvinna som jag inte sett på evigheter och det gjorde nog min dag.

Vi väntade samtidigt som vi tränade våra rop och sedan kom de… Våra härliga lastbilar ledda av en polisbil. Gissa vilken känsla det var att se dessa 33 bilar i snigelfart.
Vi slöt sedan upp bakom dessa för att vandra upp till Götaplatsen. Döm om min förvåning när bilarna började tuta på oss för att vi blockerade deras gröna ljus, undrade stilla om dessa inte vet om att de är skyldiga att vänta när det är demonstration pågång. Nåja, dessa struntade vi högaktningsfullt i och paraden gick vidare.

När vi sedan kom upp så bjöds det på varm glögg och pepparkakor. Kan säga att glöggen verkligen behövdes för varmt var det inte.
Skäms lite i och för sig att jag inte lyssnade så mycket vad som sades på scen, men lite uppfattade man iallafall… Som att politikerna sa att det jobbades på förbättring. Undrar dock hur länge den kvarnen ska mala innan det händer något?

Säger bara tack till alla underbara människor som man träffade. Det är så kul att se er när man inte behöver stressa iväg till nästa instans utan man kan bara stanna kvar och prata.

Slutsats av denna demonstration… Ja vad kan man säga. Lite för lite uppmärksamhet kanske.
Vi själva som var där står i alla fall enade och hoppas att TIA, Sveriges Åkeriföretag och Transportarbetareförbundet ordnar fler demonstrationer framöver. Ni gjorde ett bra jobb!

Från en fortfarande frusen medlem i Queen of the Road