Jag var totalt emot tanken på att sätta mig i en Volvo i början men måste säga att jag blev helt blixtförälskad i denna lilla dam. En röd liten skönhet, en Volvo FM 9 med 23 tons kran. Med min utsmyckning av nallar, gardiner och lull-lull fick hon fösta plats i mitt hjärta, vi blev ett liksom.

I med och motgångar tragglade vi på. Oj, oj vad många hemligheter hon fått höra genom åren. Hon tiger bättre än den bästa vännen. Eftersom vi inte hade någon fast arbetspunkt så fick vi ragga våra egna jobb vilket var aningen påfrestande eftersom vi hade pressen att både fixa jobb och att utföra dem. Dagarna kunde bli sjukt långa och med en make inom samma bransch och med barn på dagis, blev det ett evigt pusslande med tider hit och dit.

Efter en tid fick vi turen att bli fast bil på en ställningsfirma i Stockholm. Lyckan var total! Det var det absolut bästa året i min karriär, med de absolut bästa kollegorna i branschen. Utkörning av ställningsmaterial till byggen i Stockholm tillhörde våra dagliga sysslor. Livet lekte ända tills det kom en svacka i byggandet. Nu behövdes vi inte längre, annat än någon gång då och då.

Nu var vi alltså på raggjobb igen då. Det var inte riktigt vad jag tänkte mig men det var bara att kämpa på. Med ett jävlar anamma och en otrolig kärlek till mitt jobb skulle nog framtiden bli ljusare.

Min kärleksaga med Kitty-bilen tar slut här. I dagarna har jag bestämt mig för att gå tillbaka till min tidigare åkare. När samarbetet mellan anställd och ledning bara resulterar i osämja och missförstånd är det dags att gå vidare i livet. Med sorg i hjärtat går jag vidare i livet utan Kitty. Jag har redan fått en hint om att det finns en ny skönhet, en Scania den här gången, på det nya stället som bara väntar på min omsorg och kärlek.