Här hemma i Sverige kan man ibland få möta någon av dessa trogna trotjänare ute på vägarna.
En del av lastbilarna är helt i originalskick och en del har raka rör och V8. De brukslastbilar som fortfarande rullar efter vägen är Scania 142:a frambyggd och torpedare. Scania 143:a och naturligtvis Volvo FH12, Volvo FH16 osv.
Välkommen att ställa ut din kultlastbil på Stockholm Truck meet & Queen of the Road Truck meet 10 -11 maj i Älvsjö Stockholmsmässan.
Anmäl er bil på www.sthlmtruckmeet.se
Ur nostalgiskt perspektiv
Det var under 80-talet som de här kultlastbilarna hade sin storhetstid.
Åkaren Rolf Björk från Helsingborg startade upp TIA i slutet av 70-talet.
Föreningen som i dagligt tal kom att kallas ”Cowboy Club” värvade effektivt medlemmar och gav sig in i helgstoppsdiskussionen 1980. Helgstoppet försvann.
Även en TIA medlemstidning fanns när det begav sig.
Truckers musik som spelades var bland annat Svensk Country som Red Jenkins, Cosmos Cowboys som även var TIA s husband i många år ,och var med TIA på träffar.
Minnen från Truckingvågens ungdom
Intervju med Stefan Andersson, en legendar inom utvecklingen av fina lastbilar.
– TIA:s Cowboy Club var bildad och tidningen Trailer hade startat. De var två viktiga beståndsdelar då Truckingvågen drog igång i början av 80-talet, menar Stefan Andersson på Alutrans.
Det blev fint och accepterat att smycka ut lastbilarna med blanka tillbehör och snygga lackeringar. Åkare och chaufförer fick vara stolta över sina lastbilar på ett sätt som aldrig hade förkommit. Shower drogs igång och Trailers Nordic Trophy blev en bas för snygga lastbilar. Små grabbar fick upp ögonen även för de stora fordonen i sitt bilintresse.
– Du har varit inblandad i en del kända skapelser, berätta!
– Jo, nog har jag varit med om del skojigt genom åren. Jag lärde känna Svempa och var med att bygga upp hans Star Truck som vann Nordic Trophy -83. Vid denna tidpunkt ritade jag de första strecken på Exte:s Wildbar, ett frontskydd och en utsmyckning som sedan dess sålts och tillverkats av Trux. Många av Svempas alster har jag ritat och uppdrag kom även från andra som ville synas lite extra. Genom den egna firman Alutrans sålde jag tillbehör som tankar, stötfångare och annat smått och gott.
En annan uppmärksammad bil som Stefan ligger bakom är Blondies måsvinge-Scania, bilen som publiken med häpnad med sin stora specialtillverkade hytt och hydrauliska måsvingedörrar.
– Det var en ren showbil för utställningar. Men redan 1984 visade Tommy Bengtsson hos Emanulssons med sin Smörbil att det gick att göra vinnare av rena bruksbilar. Idag är det mycket mer accepterat att exempelvis hårt arbetande skogsbilar får vara snygga. Det rullar massor av fina bruksbilar idag, som skulle varit givna vinnare i 80-talets tävlingar.
– Jo, jag nämnde att det var bilintresserade grabbar. Vi får inte glömma att redan då fanns många tjejer som också hade samma intresse. Jag tror att truckingvågen banat väg för många kvinnor i branschen, de såg att lastbilar inte nödvändigtvis behövde vara smutsiga och tråkigt lackade.
Dessutom ska vi ha klart för oss, precis som alltid, att kvinnorna haft ett stort inflytande även i de här sammanhangen. Tyvärr fick de inte så ofta stå på prispallarna och ta emot ära och pokaler, men de fanns där bakom ”gardinerna” (hur skulle gardinerna i de fina lastbilarna sett ut utan kvinnorna tror ni?).
– Jag kan nu i efterhand avslöja att Svempas ”Monkan” och Blondies ”Maggan” genom åren haft stort inflytande när det gäller val av färger och design, avslutar Stefan.
