Avståndet är inte särskilt långt och på en dag hinner hon med omkring åtta vändor mellan Ntex depå i Arendal och Skandiahamnen någon kilometer bort. Tur-och-retur på en väl inkörd rutt och inget märkvärdigt alls egentligen, om det inte var för fordonskombinationens längd, 38 meter.
Lastbilsekipaget med specialtillstånd, rullar dygnet runt, med undantag för tre timmar. Containrarna innehåller pappersmassa och pappersrullar till hamnen och tomcontainrar tillbaka. Ntex tar emot massan och rullarna från pappersindustrin, packar godset i containrar och levererar till hamnen.
En enformig och enahanda loop för sista länken i processen kan tyckas, men hon kan inte ha det bättre försäkrar hon.
– Jag stortrivs. Jag gillar att köra lokalt och komma hem på kvällarna och vill jag ha variation, kan jag köra annat. Vi (Ntex) kör allt, berättar Sandra Andersson.
Tempot är högt och hon hinner knappt parkera sitt långa ekipage innan det är dags att åka igen. 20 tons containrar lyfts av och på förbluffande fort, samtidigt som chaufförerna fyller i nödvändiga dokument och säkerhetskontrollerar last och släp.
– Det bara rullar på, men kan bli en del väntan ibland, speciellt i hamnen. Nu är det ändå lugnare än för några månader sedan, då körde vi med fyra bilar, säger hon och tillägger att man idag kör med tre bilar.
Ntex Magnus Eriksson förklarar nedgången:
– Pappersbranschen är i en svacka. I somras körde vi 1 200 containrar i veckan, en väg. Nu kör vi 350 till 400.
Sandra Andersson utbildade sig till lastbilschaufför på Stora Holm (Bräckegymnasiet) på Hisingen i början av 2000-talet. Att hennes storebror gått där och också är lastbilschaufför påverkade förstås yrkesvalet.
I många år körde hon för ett annat åkeri i Göteborgs hamn, men med två barn hemma bestämde hon sig för att sluta.
– Jag ville ha mer fasta tider och jobbet på Ntex passade mig bra eftersom jag är en morgonmänniska.
Klockan sex vrider hon om startnyckeln, klockan tre lämnar hon över den till nästa skift och så där rullar det på vecka ut och vecka in – långtråkigt?
– Nej, det tycker jag inte. Det är ett fritt jobb, jag träffar många människor och så sitter jag ju inte inne på ett kontor.
Med elva år i ryggen är Sandra Andersson en rutinerad containerförare som fått se sin bransch förändras under senare år. När hon började var hon en av få tjejer i hamnen – i dag är hon en av flera.
– Det är kul, säger hon.
Är det lättare för tjejer i dag än när du började köra?
– Nej, det tycker jag inte. Jag fick ett bra bemötande direkt och fick kanske mer hjälp än vad jag behövde, just för att jag var tjej.
Läs fler spännande artiklar i tidningen Proffs, prenumerera här!
