Regeringen har fått stark kritik av Klimatpolitiska rådet för att de inte ser ut att nå de politiskt uppsatta miljömålen till 2030. En stor del av orsaken till att målet inte ser ut att nås är den så kallade reduktionsplikten, det vill säga krav på inblandning av biobränsle i fossila drivmedel.

2022 låg den svenska reduktionsplikten på 7,8 procent för bensin, 30,5 procent för diesel och 2,6 procent för flygfotogen vilket är den högsta nivån inom EU. Enligt den förra regeringens plan skulle kravet dessutom successivt skärpas år för år till att 2030 vara 28 procent för bensin, 66 procent för diesel och 27 procent för flygfotogen.

Den 2 december 2021 beslutade regeringen Andersson att tillfälligt pausa höjningen under 2023. Nu har regeringen Kristersson i samarbete med Sverigedemokraterna uttryckt ambitionen att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå. Detta är också huvudorsaken till att Sverige inte ser ut att nå sina klimatmål för 2030.
– Det är bra, eftersom höga nivåer av biobränsle bara ser bra ut på pappret och i praktiken snarare gör klimatet en björntjänst, menar Wirsenius.

– Mina studier visar att biobränslet på svenska nivåer är sämre för klimatet, tillägger han.

Stefan Wirsenius förklarar att små mängder av biobränsle däremot kan vara positiva i klimatarbetet.
– Förutsatt att råvaran kommer från rätt källor och att miljönyttan i alternativa användningsområden inte trumfar. Problemet är att nästan ingenting av vårt biobränsle kommer från svensk råvara.

Summa summarum anser Wirsenius att biodrivmedel är en ickelösning på klimatproblemet.
– Det är främst elektrifiering via kärnkraft, sol och vindkraft som världen i nuläget måste förlita sig på. Inte bioenergi, och att Sverige inte förstått det är ett underbetyg.

– Om övriga världen skulle bete sig som Sverige hade det inte funnits någon regnskog kvar, säger Stefan Wirsenius.

I nästa nummer av tidningen Proffs (nr 5-2023) kan du läsa mycket mer om klimatforskarens resonemang. Prenumerera nu!