Detta är emellertid något som håller på att förändras i takt med att fler kvinnor ger sig in i yrket och att företag som möter personalbrist vidtar åtgärder för att attrahera och behålla kvinnor inom denna sektor.
Litauen hör till de länder som inte har särskilt många kvinnliga chaufförer, men just chaufförsbristen har fått företag att förstå att kvinnor visst är lämpade för yrket. I denna artikel delar kvinnor som nyligen blivit lastbilschaufförer och arbetar för litauiska Girteka Group med sig av sina erfarenheter och vad det innebär att vara kvinna bakom ratten på en lastbil.
Innan Oksana Fedorenko från Ukraina blev en del av godstransportvärlden arbetade hon som taxichaufför. Hennes motivation att förbättra familjens ekonomiska situation, hennes intresse för att köra bil och stödet från hennes man som också är yrkeschaufför, uppmuntrade henne att börja köra lastbil.
“Det finns många kvinnor på Europas vägar idag som ofta kör bättre än män”, säger Oksana. Hon konstaterar att yrket nu är tillgängligt för alla om man har lusten och passionen.
Oksana tog sin CE-behörighet för cirka två år sedan och hon medger att det inte var lätt i början.
– Det var läskigt de första gångerna, men nu känner jag så bara ibland. I dag kan jag ensam öppna och stänga kapellet själv och jag skäms inte för att gå ur lastbilen ens 10 gånger för att se att jag backat till rätt, säger Oksana och tillägger att hon känner sig trygg på jobbet och alltid kan lita på hjälp av kollegor.
Hon tillbringar mycket tid på resande fot, men tycker om att resa och hinner besöka intressanta platser under sina veckopauser på 24 eller 45 timmar.
– Varje land, oavsett om det är Frankrike, Italien eller Spanien, är intressant på sitt sätt. Exempelvis besökte jag nyligen ett bilmuseum i Tyskland. Jag gillar också att gå en promenad vid havet om det finns en parkeringsplats i närheten. Att vara lastbilschaufför är som en resa som man får betalt för, säger hon.
Chaufförsbristen är ett av de största problemen som godstransportsektorn står inför. Att involvera kvinnor i detta område kan vara ett sätt att råda bot på denna situation. Enligt Oksana kan kvinnors deltagande bidra till att förbättra kvaliteten inom sektorn.
Oksana har arbetat på Girteka i mer än ett år nu och det verkar som att hon inte har några planer på att sätta sig i en taxi igenom inom den närmaste framtidenst.
– Att bara köra en bil är inte längre intressant, säger Oksana med glimten i ögat.
En annan kvinnlig chaufför, Yulia Stoliarchuk, också hon från Ukraina och med två barn, har sedan barnsben haft en passion att köra bil. Hon är fascinerad av yrket lastbilschaufför. Yulia, som utbildade sig till olje- och gasborrare, bryter könsstereotyper:
Yulia älskar att vara på resande fot.
– Varje dag upplever jag något nytt, träffar nya människor, ser skillnaderna mellan länder och städer, beundrar landskapet genom fönstret och lär mig många främmande ord, säger Yulia som säger att det finns många utmaningar i yrket, men hon har utvecklat en särskild skicklighet att laga mat på gasolköket.
Både Oksana och Yulia säger att det fungerar bra att kombinera yrket som chaufför med familjeliv, även med barn. Det viktiga är att barnen förstår varför mamma är borta. Oksana har en 13-årig son och hon har lärt sig att ha koll på hans läxor på distans.
– I detta yrke lär man sig planeraallt, säger Oksana och Yulia.
Båda menar att kvinnor tillför branschen unika färdigheter och tror att kvinnor nog i allmänhet är mer ansvarstagande.
Yulia och Oksana säger att i början inte alltid blev rätt, vare sig när de skulle ta sin tunga behörighet och sedan med den första tidens körning samt att pussla ihop yrket med familjelivet.
– Men vill man köra lastbil kan man också klara det, avslutar Oksana och Yulia.
