Fossilfritt Sverige: ”Kritiker av grönt stål glömmer att vi är medlemmar i EU”

Satsningar på grönt stål och då inte minst med hjälp av statlig finansiering, har mött hård kritik. Nu säger Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, om den nya kritiken av de gröna industrisatsningarna: ”Att förhålla sig passiv är det mest riskabla och det största slöseriet med skattepengar. Det är ett högriskscenario att inte ställa om i en tid när hela världen ställer om.”

En del av kritiken vi berättat om, kommer från två finansmän, Christer Gardell och Rune Andersson som, förutom kritiken mot att statliga medel används, även omfattar att ingen ordentlig genomlysning av satsningen gjorts. Det hindrar dock inte stora företag inklusive fordonstillverkare att utveckla satsningen på grönt stål. I går publicerade vi exempelvis Scanias satsning inom området.

Samtidigt tycker Svante Axelsson att är bra att kommunernas risktaganden uppmärksammas och föreslår att staten borde gå i borgen för kommunernas lån. I sitt svar bemöter han två andra kritikers, Magnus Henreksons och David Sundéns, synpunkter rörande de gröna stålsatsningarna i norr.
– Ibland kan man vaggas in i att om man sitter still i båten så blir det bättre och då har vi inte gjort något dumt. Det tror jag nog är det största felet med rapportens slutsatser, säger Svante Axelsson till Framtidsfabriken som är ett samarbete mellan Norran, Norrbottenskuriren, NSD och Piteå-Tidningen som tillsammans bevakar den gröna industriboomen i norr.

Det som förvånar Svante Axelsson mest gällande rapporten är att den inte utgår från EU:s nya klimatlagstiftning Fit for 55.
– Vi är medlemmar i EU och har fått ett tydligt kontrakt på vad som ska hända till 2030. Vi har en utsläppshandel som kommer att tvinga företag att nolla sina utsläpp. Där har Sverige ingen frihetsgrad. De företag som springer före i omställningen är smarta eftersom de kommer att tjäna pengar och se sina konkurrenters produkter bli dyrare och dyrare att producera, säger han.

I stället menar Axelsson att staten borde ta en aktivare roll i industrins klimatomställning för att inte förlora marknadsandelar till länder som nu ger statsstöd till att bygga upp den gröna industrin, så som USA, Tyskland och Frankrike. Liknande slutsatser drar nationalekonomen John Hassler i sin utredning av svensk klimatpolitik som lämnades till regeringen i oktober.

Axelsson ser en kapplöpning mellan olika länder på en växande marknad där det är bra betalt och att då lägga en dimridå på det här sättet ser han som olyckligt.
– Det riskerar att sänka tempot när det istället behöver öka, säger Svante Axelsson om Magnus Henreksons och David Sundéns rapport.

Däremot menar Svante Axelsson att det finns en poäng med att rapporten lyfter kommunernas risktagande.
– Staten borde gå in med mer direkta stöd så kommunerna slipper bära risken för infrastrukturen. Stora industrier har fått gröna garantier, varför kan inte kommuner få gröna garantier? Om det här mot alla odds händer någonting så att det här inte faller väl ut, säger han.

En grön garanti skulle i det här fallet betyda att staten skulle gå i borgen för kommunernas lån.
– Jag tycker att det skulle vara en väldigt enkel första åtgärd med gröna bankgarantier; att jämställa kommuner som kommer ta en risk med företag som tar en risk. Det är bara en kråka på ett kontrakt som sällan behöver användas, men bara den psykologiska åtgärden att staten går i borgen för de här kommunerna som ligger i täten kan minska oro, avslutar Svante Axelsson.